Den 18 november 1867 lämnade en liten enmastad skuta Axmar bruk med full last av tackjärn. Destinationen var Ströms bruk i norra Hälsingland, där tackjärnen skulle vidareförädlas. Det här var tänkt att bli säsongens sista norrlandsresa för skepparen C Olsson från Vaxholm och hans nästan nybyggda slup Venus på 14 nyläster (den lastade ungefär 45 registerton och var knappt 20 meter lång).

Men, som så många gånger tidigare ställde senhöstvädret till det. Fortfarande inom synhåll för masugnspipan förliste Venus. Två av besättningsmännen tog sig upp på stenarna vid Högrabben, där de hade kunnat frysa ihjäl om inte kaptenen lyckats simma till Kusön och hämtat hjälp.

Det mesta av lasten bärgades direkt efter olyckan – men inte allt. Dykare som idag besöker vraket kan se fyrkantiga kraftigt korruderade tackjärn här och där i botten av vraket. Man kan också se en hel del intressanta detaljer på skrovet. Läs mer i ”besöksguiden” här intill.

Naturen vid vraket

Platsen ligger i exponerat läge för väder och vind från nordost. Närheten till det öppna havet kan avläsas i vegetationen på och runt vraket. De fleråriga algerna blåstång Fucus vesiculosus och smaltång Fucus radicans växer rikligt på vraket och de omgivande blocken. Smaltången är den dominerande av de två. Tången har stor betydelse för ekologin i vårt kusthav. Mängder av djur lever i ruskorna. Här finns tångmärlor, algsnäckor, minigråsuggor, fiskyngel med mera, som söker föda och skydd i tången. Dessa blir i sin tur föda åt många av kusthavets fiskarter.

På tången växer ofta andra fintrådiga alger, s.k. epifyter. De dominerande är, både på tångruskorna och vraket, de fintrådiga rödalgerna ullsleke Ceramium teunicorne och fjäderslick Polysiphonia fucoides.

På vraket och på de stora blocken intill vrakets grundare del, finns mycket vackra exemplar av den filtrerande sötvattensvampen Ephydatia fluviatilis. De har imponerande storlek med fantasieggande former och skiftar mellan ljusgrönt och vitt, beroende på årstid. Förekomsterna vittnar om den sötvattenpåverkan som råder på denna plats.

På vrakets undersida finns inte tillräckligt med ljus för att alger ska kunna växa. På bordläggningens undersida trivs i stället många filtrerare. Förutom sötvattensvampen hittar vi här mossdjurskolonier Electra crustulenta. Det är den enda art som finns i Bottniska viken. Den bildar ett vitt, finmaskigt nätmönster på bordläggningen. I varje "ruta" finns en individ som lever av att filtrera näringspartiklar ur vattnet. Många av de djupare exemplaren av smaltång och blåstång är delvis täckta av dessa mossdjurskolonier, som därför kallas ”tångbark”. På bordläggningens undersida hänger också ”tussar” av brackvattenhydroider Cordylophora lacustris. Havstulpanen Balanus improvisus håvar också in sin näring här.

Strax väster om vrakgrynnan finns ett grundområde med en skog av borstnate Potamogeton pectinatus. På samma område hittar vi enstaka ruskor av blåstång och smaltång tillsammans med kotteslinga Myriophyllum sibiricum och kransalgen havsrufse Tolypella nidifica.