Ur Gefleposten 9 oktober 1883

”Sjöolycka. Slupen Beda, Kapten M Eriksson, strandade natten mellan den 4 och 5 oktober å ett grund vid Sundsmarsredden samt blef genast fyldt med vatten och blifver säkerligen vrak. Fartyget, hemmahörande i Wätö, var på resa från Strömsholm till Axmar bruk med malm.”

Höstarnas malmtransporter till norrlandsbruken var bland de mest riskfyllda uppdrag en redare kunde åta sig. Kombinationen av tungt lastade skutor, mörker, dåligt väder och ett område med otaliga grynnor har resulterat i ett pärlband av förlisningar längs kusten. Men för Roslagens små bondeseglare var de här resorna trots allt nödvändiga för att få verksamheten att gå ihop. I båtar som inte var mycket större än dagens fritidssegelbåtar fraktade man ved till Stockholm, malm och kol till bruken och sten till olika byggen.

För Bedas skeppare Eriksson, liksom för många andra, var frakterna ett komplement till hemgårdens försörjning av jordbruk och fiske. Bedas sista resa gick med bergslagsmalm från Strömsholm i Västmanland, ut genom Mälaren och upp längs kusten. Med bara någon kilometer kvar till destinationen gick hon på grund och sjönk – men alla i besättningen räddades och togs ombord på ångaren Dalelfven som befann sig i närheten.

Naturen vid vraket

Trots att stora delar av Beda ligger grunt är den svår att upptäcka från ytan. Lämningen är kraftigt nedbruten. Malmlasten ligger på 3-5 meters djup, alldeles på kanten av en sluttning, och bara enstaka uppstickande spant avslöjar att det faktiskt är en båtbotten med last, och inte bara en stenhög. Skrovsidan har kollapsat och kanat ned för den branta slänten och lagt sig tillsammans med andra skeppsdelar där botten börjar plana ut, på 12-16 m djup. Här krävs alltså sportdykarutrustning för att upptäcka lokalen i sin helhet.

Bild: Näckmossa. Foto av Peter Hansson, Kustfilm.

På de grundare partierna finns en hel del intressant natur att se. Det väderutsatta läget ger lokalen en mer marint präglad vegetation än lokalerna längre in i fjärden. På Bedas malmlast finns fina bestånd av Näckmossa Fontinalis dalecarlica, Blåstång Fucus vesiculosus och Smaltång F. Radicans. Här finns även stora mängder fintrådiga rödalger: Fjäderslick Polysiphonia fucoides , Violettslick P. Fibrillosa , Ullsleke Ceramium teunicorne.

Fortsätter man upp ur vattnet och kliver iland kommer man in i Svartstensuddens naturreservat. Här finns vackra klippstränder och en intressant flora. Detta lilla reservat avsattes år 1971 och utgörs av en endast 100 meter bred remsa särpräglad kustnatur – värt ett besök i sig.