År 1956 fick Länsmuseet i Gävle ta emot två ”jungfrur”, träskivor med hål som använts för att spänna riggen på ett segelfartyg. De hade plockats från ett vrak utanför gården Sundsmar av några snorklande ungdomar. I bygden var vraket känt sedan länge, det syns från ytan klara dagar – en gammal vedskuta eller en kolpråm, har man sagt.

Men ombord på skutan finns rester av lasten, enstaka stycken järnmalm. Det finns också en förlisningsuppgift i arkivet Förvaltning för sjöärenden som skulle kunna stämma bra in på vraket. I en kort notis kan man läsa:

”Galeasen Patrioten, förlist utanför Kusön år 1840 och bärgats till Sundsmar där den blev till vrak.”

Något annat vrak är inte känt just här, men identifieringen är ändå långt ifrån säker. Sundsmars redd, här utanför, var en viktig samlingspunkt för norrlandstrafiken och otaliga skutor har fått hjälp in till skyddad natthamn av Axmarsfjärdens lots.

Att det skulle kunna vara en kolpråm är annars inte så långsökt. Det finns mycket kol i marken och i vattnet. Och från den här platsen har man skeppat ut kol till Axmar bruk från Sundsmarsnäsets skog, vilket beskrivs redan på 1700-talet.

”Patrioten” har legat skyddad och är välbevarad för att ligga så grunt i mer än 170 år. Den är byggd i kravell – en riktig snabbseglare, omkring 20 meter lång. Fören ligger ut i vattnet och förstäven ser man fortfarande sticka upp. Aktern ligger mot land. Om det stämmer att detta har varit en galeas så har den varit tvåmastad, med den förliga masten högre än den aktre. Segelföringen har varit som den svartvita bilden på Galeasen Anna här intill visar, men skrovet har sett lite smalare och smäckrare ut.

Naturen vid vraket

Fartygslämningen är vackert draperad med fintrådiga rödalger och på den mjuka bottnen runt om växer bl.a. Ålnate, höstlånke och tarmalger. Bild: Höstlånke. Foto av Jim Hansson, Sjöhistoriska.