Bättre bevarade än så här är sällan Norrlandskustens vrak. Fyra stora träfartyg ligger reling mot reling, sedan kommer ytterligare ett fartyg något tiotal meter längre österut. En av båtarna kan ha byggts som pråm, men de andra har ursprungligen varit segelfartyg. De är kravellbyggda och mellan 15 och 30 meter långa.

Sådana fartyg byggdes här i Axmar i stort antal. Skonerter med ståtliga namn som Cleopathra och Zenobia byggdes för Axmar bruks räkning. En del fartyg ägdes av Axmarbönder med rederiet som bisyssla, åter andra byggdes för Gävleredare eller såldes vidare. Skonerten Fru Charlotta, som sjösattes i Axmar år 1841, såldes några år senare i Port Au Prince, Haiti. Sjöfarten är internationell.

Själva varvsplatsen låg någonstans mellan Rysskroken och Gräsvik, inte så långt från Oxelharen. Den exakta platsen är inte lokaliserad. Kanske kan de här fartygen kopplas till varvet. De skulle kunna vara uttjänta skutor som använts till "reservdelsbåtar", men troligare är att det är gamla Axmarskutor som tjänstgjort som pråmar på den tiden det fanns ett sågverk i hamnen i Axmar.

På vraken finns det mycket kvar att se. De mäktiga skroven, som reser sig upp till sex meter från botten, är en upplevelse i sig. Man kan också titta på roder, ankarspel och pollare eller simma ned i lastutrymmena.

Naturen vid vraket

På mjukbottnen vid vraken växer ålnate, tarmalger och höstlånke. Fartygen är också populära tillhåll för tånglake och annan fisk. På bild: Tarmalgen skapar syrgasblåsor inuti för att hålla sig flytande. Foto: Peter Hansson, Kustfilm.