Inne i viken mellan Malmharen och Slätskär ligger tre fartygsvrak. Fartygen ligger mycket grunt och är kraftigt nedbrutna. Men det är ett vackert förfall, där de lossbrutna skeppsdelarna skapat nya mönster och täckts av en säregen vegetation.

Allra längst in ligger en pråm som enligt dateringar är byggd efter år 1910. Därmed är den det yngsta av de daterade vraken kring Axmar. Utanför den ligger två större fartyg, ursprungligen segelfartyg, men nedriggade till pråmar. Båda är daterade till kring år 1850 och byggda på kravell (med bordplankorna sida vid sida).

Som pråmar har de gått mellan hamnmagasinen, som man ser i bakgrunden, och Granskärs lastageplats, en knapp kilometer bort. Tydligen har de utrangerats och sänkts på en plats där de inte är i vägen. Kanske skedde detta just i samband med brukets nedläggning år 1927 då man gjorde ett försök att sälja kvarvarande pråmar på auktion.

Akterdelarna på de två f.d. segelskutorna ligger djupast och är bäst bevarade. Här kan man se rodren och rorkulten, och på botten bakom finns en akterspegel med bevarade fönster. I det västligaste fartyget ser man flera runda hål i bordläggningen. Det större hålet är klyset där ankarkättingen löpt ut. Det mindre med bly runt om är en spygatt – ett minne från när pråmen var en däckad segelskuta, då åkte vattnet som slagit över på däck ut här.

Naturen vid vraket

Fastlandets sötvattenavrinning via större och mindre vattendrag, tillsammans med det skyddade läget, präglar denna plats. Vegetationen nära vraken består till stor del av fröväxter och någon enstaka kransalg.

På vraken växer fintrådiga alger, främst grönslick Cladophora glomerata. Här finns också tarmalger som Ulva intestinalis. Det skyddade läget gör att mycket finsediment ligger orört på vraken och de omgivande bottnarna. På spant och bordläggning finns gott om filtrerare, som sötvattensvampen Ephydatia fluviatilis och mossdjurskolonier. Det mossdjur som finns här kallas tångbark Electra crustulenta. Den ser ut som ett fint, vitt nätmönster. Varje liten ”ruta” är en individ som lever av att filtrera näringspartiklar ur vattnet.

De vattenlevande fröväxterna, som kallas fanerogamer, har blommor, blad, stam och rötter. De måste ha något att gräva ned rötterna i och förekommer därför huvudsakligen på mjuka bottnar, men kan också återfinnas på dyiga sand- och grusbottnar. Den vanligaste fröväxten som finns runt vraken är ålnate Potamogeton perfoliatus. Öster om de tre vraken följer ett ca 1 meter djupt sund, där botten övergår från mjukbotten till sand i de grundaste partierna.

I sundet kan du hitta dessa fanerogamer:

Ålnate Potamogeton perfoliatus
Borstnate Potamogeton pectinatus
Kotteslinga Myriophyllum sibiricum
Hårsärv Zannichellia palustris
Hjulmöja Ranunculus circinatus

Har du tur hittar du också den lilla kransalgen havsrufse Tolypella nidifica.