Läget vid havet
Där Bergslagen möter havet
Skog och vattenkraft fanns det gott om, men råvaror till järnbruket saknades. Malm och kalk skeppades hit med båt och det färdigproducerade järnet skeppades ut. Läget vid havet spelade stor roll när man valde var Axmar bruk skulle anläggas.
När Axmar bruk anlades var tillgången till skog och vattenkraft avgörande. Däremot saknades det mesta av det som i övrigt behövdes för att tillverka järn. Malmen fick fraktas från Utö gruvor i Stockholms skärgård eller från Bergslagen med båt via Mälaren. Kalk och andra råvaror skeppades hit med båt – och det färdigproducerade järnet skeppades ut. Så fungerade transporterna ända fram till brukets nedläggning 1927. Havet var den tidens E4:an. Faktum är, att ända in i slutet av 1700-talet saknade Axmar bruk egentlig vägförbindelse.
I yttre hamnen ankrade de större skeppen på redden där laste flyttades till pråmar som förde den i land.
I yttre hamnen ankrade de större skeppen på redden där laste flyttades till pråmar som förde den i land.
Hamnen på Boskär
Flera av öarna i skärgården utanför tillhörde bruket. På Kusön, Gästriklands största ö, bodde bönder som, förutom att leverera spannmål, också fick betala arrende i form av fisk till brukets försörjning. Även det träkol som behövdes för att driva hyttan togs från omgivande skogar och transporterades via havet: ”Stor del av kolen hämtas med skutor sommartiden ifrån de närmast hafsstranden belägne hemmans skogar”, skriver en resenär som besökte Axmar bruk omkring 1790.
Navet var hamnen på Boskär, med hamnkran och magasin. Större fartyg ankrade på redden. Pråmar skötte sen transporterna till och från kajen, där kranen lastade om till den rälsbana som gick upp till hyttområdet. Idag kan du se kranen längst ut på gästbryggan. I ett av magasinen huserar nu havskrogen Axmar Brygga.
Havet var dåtidens E4 och en viktig förbindelse med yttervärlden. Via havet tog man emot råmaterial till järntillverkningen och man skeppade färdiga järnprodukter ut i vida världen
Havet var dåtidens E4 och en viktig förbindelse med yttervärlden. Via havet tog man emot råmaterial till järntillverkningen och man skeppade färdiga järnprodukter ut i vida världen
Mindre fartyg kunde lägga till i inre hamnen
Spår av forna tiders sjöfart
En så lång tid av sjöfart har såklart satt sina spår. Bruket omfattade inte bara området kring hyttan, utan också ett stort område i vattnet utanför. I havet och på öarna finns ballastplatser där fartyg från främmande hamnar dumpat sina laster, här finns skeppsvrak, förtöjningsplatser, tappade laster och kulturlager.
Läs mer om vraken utanför Axmar bruk
Mindre fartyg kunde lägga till i inre hamnen
Förtöjningsring på Granskär, Axmar bruks lastageplats. Foto Bo Ulfhielm
Förtöjningsring på Granskär, Axmar bruks lastageplats. Foto Bo Ulfhielm
En vrakskatt under ytan
Efter brukets nedläggning togs rälsbanan bort. Den låg där gångvägen ner mot hamnen ligger idag. Pråmarna drogs in i vikar där de var ur vägen, och övergavs. På senare år har dock den maritima kulturmiljön uppmärksammats. Sportdykare har arbetet med att kartlägga vad som finns under ytan i vattnen utanför Axmar bruk. Fynden är viktiga komponenter som kompletterar den kulturmiljö som finns på land. Undervattenslämningarna är därför en viktig orsak till att Axmar blev kulturreservat – en helhetsmiljö där bergslagen möter havet.