De vegetationsklädda bottnarna omfattar, förutom de grunda vikarna, alla bottentyper som sträcker sig från vattenytan ner till 10-20 meters djup. Denna nedre gräns för växtsamhällenas utbredning beror fr. a. på botten- och siktförhållanden som råder i området.

Att följa profilen från ytan ner mot djupet vid någon av öarna och skären i det yttre kustbandet är en spännande upplevelse. I slutet av juli täcker ofta en smal bård av grönslick hällen och blocken närmast ytan.

Om näringstillgången är god växer även mycket tarmalger nära ytan. Några dm djupare finns fintrådiga rödalger som ullsläke och fjäderslick, ibland intill böljande, gulskimrande smalskägg. Snärjtång vajar med sina långa trådar på någon meters djup, samtidigt som den första tångruskan visar sig.

Några av blocken täcks av brunhudar. Smaltång och blåstång täcker hällen från 3m djup ner till ca 6m där den börjar tunnas ur. Den djupaste ruskan växer på 9 m djup. I tångbältet finns små förekomster av grönborsting och näckmossa. På hällen under tångruskorna hittar vi rödplysch och havsstenhinna. Trådslick och violettslick växer epifytiskt på många tångruskor.

Samtidigt som tångruskorna glesnar mot djupet, ökar inslaget av rödalger. Den fleråriga kräkeln omges av ymnigt vajande fjäderslick, violettslick och rödris. Vid 10 m djup växer rödblad och samtidigt har brunborstingen ökat i täckningsgrad. Den fortsätter ner till ca 17 m djup, där ljuset blir för otillräckligt och all vegetation upphör.