Efter brukets nedläggning var det svårt för bruksborna att hitta lämpliga arbetstillfällen. Tjärfabriken blev räddningen för många familjer.

1942 beslutade ägaren till Axmar bruk, Bergvik Ala AB, att inrätta en tjärfabrik i den gamla hyttan från järnbrukstiden. Bolaget stod för hyttans omdaning och framtida drift.

Förvandlingen var enbart glädjande för bruksbefolkningen, som sedan bruket las ner 1927 inte haft så många arbetstillfällen. Visserligen sysselsatte tjärfabriken inte så många man, men närliggande skogsområden innehöll mycken tjärstubb som ger arbete för många armar.

I Hyttan finns de stora tjärtunnorna kvar. De doftar fortfarande av tjära.

Timmertransport

I slutet av 1800-talet hade järnbruksverksamheten fått minskad betydelse. De stora skogsområden som från början försett bruken med träkol fick nu ett helt annat värde som timmer till Hamrångeverkens sågar. På 1890-talet började man fundera över att förvandla Skärjån med biflöden till en flottningsled. Detta ansågs vara ett komplicerat projekt med tanke på Skärjåns beskaffenhet: ”En väl ynklig vattenfåra för att framflotta sån storskog”, lär strömbyggmästaren Herman Jonsson från Hennan ha yttrat när han fick uppdraget att ta sig an bygget. Men med omfattande åtgärder som årensning, dammar och flottningsrännor blev det möjligt att flotta timmerstockar ut till kusten. Sista delen, mellan Kvarndammen och havet, grävdes en kanal. Det är den som går parallellt med Bruksgatan mot Hyttan.

Flottningsleden var en del i ett större timmertransportled för att få ut bolagets stora skogsinnehav på Ödmården. Denna innefattade bland annat en smalspårig järnväg där timmer lastades vid Högbacka och drogs med lok och vagnar till Tönnebrosjön för att därifrån via Skärjån flottas till havet. År 1898 Stod flottleden färdig och blev sysselsättning åt ett tiotal personer under 50 års tid. Under denna period förbättrades leden vid flera tillfällen, bland annat byggdes en cykelstig som snabbade på transporterna längs ån. Stigen är nu delar av vandringsleden Flottarstigen. 1949 flottades enligt uppgift för sista gången i Skärjån, efter det tog lastbilar helt över timmertransporterna.

Från järnbruk till nöjesmetropol

Det fanns två butiker, Konsum och Boskärs Handel, poststation och två pensionärshem, det ena byggt så sent som 1951. Det fanns badhus och tvättstuga i regi av andelsföreningen Axmar bruk Badhus- och Tvättstugeförening. Det var tiden innan hushållen hade egna badrum och tvättmaskiner. Skolan fanns också kvar in i modern tid innan den vackra byggnaden revs 1958. Badhuset finns kvar, men är i behov av renovering.

Järnvägen, Ostkustbanan, stod färdig 1926, bara ett år innan järnbruket lades ned. Men Axmar bruk hade fått en egen station och persontrafiken upprätthölls till in på 1950-talet då stationen lades ned.

Bruket hade också eget jordbruk, bruksträdgård och även möjligheter för bruksborna att kunna odla för husbehov sedan lång tid tillbaka. Ladugården brann dramatiskt ned 1947, men en ny uppfördes på samma plats och finns fortfarande kvar. Den ligger vid vid stora gästparkeringen bakom Orangeriet.

Nöjesmetropol

På den här tiden var Axmar bruk också känt som nöjesmetropol. Gränstinget blev ett begrepp. Helgen efter midsommar under ganska många år arrangerades den stora nöjesfesten med två dansbanor, tivoli och kända artister. Edvard Persson, Calle Jularbo, Göingeflickorna och Gunnar Wiklund var några av dem.

Föreningen Hyttan bildades 1989 och blev så småningom en av drivkrafterna bakom det nya Axmar bruk. Föreningens syfte var då att driva frågor av gemensamt intresse för bofasta och sommarboende i Axmar bruk.